8. Ur minnet
Om du ser mig på tunnelbanan så sitter jag där med en tom blick och mina fingrar viftar när jag övar svåra passager i någon av våra marscher, jag ser förmodligen helt labil ut, men jag får något gjort på tid som annars är helt förspilld.
Upplev inom dig att du spelar stycket i en publiksituation. Försök tänka igenom hur stycket låter i sin helhet, med alla stämmorna och från just din position på scenen. Sitter ventilerna i muskelminnet? Hör du intervallerna exakt? Ser du publiken framför dig (det är förresten bra att fantisera om en glad och positiv publik)? När vi militärmusiker går figg kan det hjälpa att associera ett stycke musik med en plats. Till exempel så kan man tänka sig en vändning i figget på yttre borggården, och utan problem minnas exakt vad man spelar just där.
9. Sänk tempot
Det är omöjligt att slarva över något om du spelar långsamt. När du har börjat lära dig stycket utantill kan du öva extra noggrant och sänka tempot. Det här är ett av de roligaste momenten tycker jag, och jag gillar det särskilt när jag lär in trombonkonserter. Jag har lyckats minska materialet ytterligare, nu är det bara jag och mitt instrument. Jag behöver inte ha noter, och jag behöver inte få tag i ett notställ eller någon som helst annan utrustning. Jag kan sluta ögonen och lyssna på varje skiftning i musiken. Det är en ren upplevelse.
Dessutom blir återkopplingen omedelbar, du hör genast om något inte riktigt stämmer med verkligheten. Du kan det här stycket, nu är det bara en fråga om att få till ett flöde, att tolka varje fras exakt så som du vill ha den. Nu skall du göra musiken till din.
10. Fuska
Det hela bygger på att du hittar på den allra bästa metoden för just dig. Och jag både hoppas och tror att du inte ska behöva använda alla de nio punkterna ovan. Om du har ett fusk, eller en genväg, så vill jag gärna höra om den i kommentarerna här nedan.
Pingback: Gästinlägg hos Niklas Blixt | Wimark Frilansmusik