Jag har startat bloggen Vid Dragonmusikkåren. Den ligger under försvarsmaktens bloggportal och har legat uppe i några veckor nu. Ett par av mina kollegor har börjat blogga också, så vi får till en liten skrivargrupp där.

Vid Dragonmusikkåren kommer att rapportera om aktuella händelser vid Sveriges enda ridande musikkår, och jag tror att du kommer att känna igen upplägget lite från den här bloggen.

Tanken är naturligtvis att jag skall fortsätta att skriva här, men att skrivandet på den nya bloggen skall kunna korsbefruktas med materialet härifrån, och vice versa. Kanske kan jag få igång nya tankebanor och hitta fler uppslag när jag nu äntligen fritt och utan kval kan skriva om mitt egentliga arbete?

Kanske kommer det också att leda till att den här bloggen förändras? Vad ska vi egentligen ha den här bloggen till? Vad vill du läsa om?

Det har ju inte varit någon fruktansvärd ström av inlägg på min egen blogg den sista tiden, eller sedan mitten av augusti för att tala klarspråk, men nu känner jag faktiskt att jag har kommit igång lite igen, och det får jag lov att tacka Niklas för. Det senaste inlägget om utantillmusik är ju dessutom ganska bra, så jag borde ha spunnit vidare på den idén. Nu kanske jag hittar lite inspiration igen, och så får vi se om jag kan bjuda på god läsning igen?

Jag brukar själv aldrig gilla inlägg som handlar om skrivkramp, så jag ska inte tråka er med det heller. Gå över till Niklas Blixt hemsida och läs min lilla inlaga där, och så får ni kommer tillbaks hit sedan och läsa om hur det går för oss i bolaget.

Lite synd faktiskt, jag tyckte att det inlägget om utantillmusik var riktigt bra, det skulle jag ha fortsatt med. Och på sätt och vis så har jag det. Jag har ägnat mig en hel del åt det här med utantillspelet och jag har vid det här laget ett och annat att tillägga till det senaste, men det ska vi ta i sinom tid.

Så vad är jobbet numera då? Jo, jag är vid Dragonmusikkåren, och där blir jag kvar  så långt framåt som jag kan se just nu. Jag trivs som fisken i handsken och ser fram emot den utveckling jag tror att Dragonmusikkåren kan komma att göra de närmaste åren. Där finns en potential och mycket att utveckla. En perfekt situation som jag gärna vill delta i.

Bolaget går också bra. Vi gjorde ett rekordår 2011, med många fantastiskt trevliga spelningar. Vi har dessutom hjälpt andra organisationer med lite administration och arrangemang och på det hela taget haft alldeles vansinnigt mycket att göra. Det har gett oss lite klirr i kassan, och nu håller vi på att utveckla oss här. I dagarna fick Elisabet en alldeles ny digitalorgel levererad, och inom kort hoppas jag få en nybyggd ventilbasun.

Så vi rör oss sakta framåt. Nya instrument brukar innebära ny inspiration. Vi har sått ett frö den här vintern och det skall bli vansinnigt spännande att få se vad som spirar fram.

I vanliga fall brukar det bero på ren tidsbrist. Så länge jag hinner brukar jag skriva lite varje dag, och emellanåt blir det ett inlägg på bloggen. Just nu är det inte fullt så enkelt som det brukar vara. Bloggen är under teknisk utveckling. Vi har haft det här temat i omkring ett år nu, trots att vi sade att det skulle vara högst temporärt. Så det är en av de saker jag försöker lägga tid på just nu.

Och så har jag ju satt mig i skolbänken. Jag är deltidsstudent på distans, men det tar helt klart en hel del tid ändå. Jag försöker att lyfta min hobby, nätprogrammering, till nya höjder. Dessutom går jag en kurs i skrivande som förhoppningsvis kommer att ge något slags resultat bland dessa sidor också.

Dem senaste veckan har jag satt upp en egen server här hemma där jag kan testköra en del kod för webben. Det behövs för en del skoluppgifter jag har fått på halsen, men det hjälper mig också att utveckla vår kära men eftersatta blogg. Med tiden kommer det förmodligen att resultera i ett nytt tema som vi kommer att vara ensamma om.

Det är bara att kolla på säljstatistiken för de senaste åren. I december får man spela hur mycket som helst. Innan dess är det en period med requiem kring allhelgona. Julen är ju fina tider, och nyårsafton finns det gott om kalas att spela på. Men vem vill höra musik i januari? Eller februari? Å vad det är illa ställt med arbetstillfällena under dessa mörka månader.

När vi kommer fram i fastan lättar det igen, då blir det requietider igen, sedan kommer alla vårkonserter, utomhusgudstjänster, midsommar, musik i sommarkväll, invigningar och event efter semestrarna, requiem vid allhelgona och så är det advent igen. Året går fort när man ser på det på det sättet.

Men i slutet av februari, mina vänner, då är frukostyoghurten dyr.

Dessutom blir det lite svårare att hålla motivationen uppe såhär års. Det är ingen som lyssnar, och man har inga omedelbara målsättningar. I bästa fall kan man se det som en period för återhämtning, och dra igång ett större övningsprojekt än man hinner annars. Det är nu det är lämpligt att köpa nya instrument, byta munstycken och i allra största allmänhet förkovra sig.

För snart kommer våren, än en gång. Och med den kommer alla våra högtider. Sista april, första maj, gökottan. Det är underbart det som väntar.

Vi på Wimark Frilansmusik ökar tempot i år. Den tillgängliga personalen har i stort sett fördubblats och vi kommer att kunna leverera en bättre service i år än någonsin tidigare. Bolaget börjar bli inkört och vi känner oss hemtama som bolagsmän och företagare. Du är hjärtligt välkommen som kund hos oss!

Det finns en viktig tröskel där. Om man hade disciplin nog att följa sina idéer, disciplin nog att följa planen, skulle man åstadkomma fler mål med bättre resultat då?

Det finns alltid hinder att försöka övervinna. Tidsbegränsningen är ett ständigt exempel; stressen att hinna med uppdragen, övningen, familjen och kanske lite fritid ibland. Om man till detta lägger en ständig ström av nya tankar och idéer så tar tiden slut och utbrändheten hägrar. Hinder finns det gott om.

Jag kan tänka mig två motmedel. Det ena är att så fullständigt gå upp i sin huvuduppgift att man bortser från alla andra saker. Kanske måste man acceptera att det inte finns tid till några fritidssysslor? Kanske finns det inte möjlighet att följa alla de idéer man får? Eller så måste man disciplinera sig för att hålla koncentrationen.

Att acceptera disciplin och försakelse är egentligen ganska främmande för mig. Jag är nog en ganska lat människa, och jag är alldeles för intresserad av alldeles för många saker. Därför måste jag vara hård mot mig själv. För mig handlar inte livet om att välja, det handlar mer om att välja bort allt annat. Ställs jag mot väggen blir jag alltid musiker i slutändan. Om bara tiden finns och jag får vara frisk så övar jag mina timmar varje dag. Därför har jag accepterat att jag behöver mönster och metod.

Varje gång jag övar så landar en eller flera tankar och idéer på det anteckningsblock som jag alltid har med mig. Dessa sorterar jag sedan ner i ett rätt bra system där de kan ligga till sig och där jag med jämna mellanrum får en påminnelse om att de existerar. Jag sorterar ihop idéer som hör ihop med varandra och ibland när jag har haft tillräckligt många eller tillräckligt bra idéer om något så beslutar jag mig för att jobba med just den frågan. På så sätt har jag det bästa av två motsatser; jag får massor av idéer, men jag tar mig bara an de allra bästa.

En annan sak som är nyttig är förmågan att kunna bestämma sig för när en sak är avslutad. Man kan alltid förbättra saker och ting. Man kan måla vidare, i allt tjockare lager, man kan skriva om samma manuskript eller partitur hundra gånger, men ibland är det mycket värt att bara få saker och ting ur händerna. Det handlar nog ofta om en avvägning mellan arbetsdisciplin, att få saker gjorda, och resultatdisciplin, att inte göra något halvdant.

Levande musik är förresten något helt annat. Samtidigt som vi kan öva i all evighet så finns det ingen möjlighet att förbättra det som du står och framför just i den stunden. Det enda vi kan göra är att försöka skaffa oss tillräckligt stor överkapacitet, och bestämma oss för att när ridån går upp då är arbetet klart.

Så var noga med vilka projekt du tar dig an, tacka inte ja till något som du inte tänker slutföra, och se till så att du får det du jobbar med ur händerna. Det är ett effektivt recept på balans i arbetet som är väldigt svårt att applicera på verkligheten.

Jag har börjat jobba heltid efter mitt armbrott tidigare i år, och imorgon provspelar jag. Elisabet och jag spelade på orgelsymposiet i Uppsala i förra veckan. Anders förbereder en storbandskonsert till minne av Maynard Ferguson. Vi har ganska så fullt upp just nu.

Att skriva här brukar vara mitt ansvar, för det allra mesta, och jag känner att jag sviker er läsare när bloggen tystnar. Om allt går som det skall så borde saker och ting lugna ner sig nu och inläggen borde börja komma igen i nästa vecka.

På återhörande.

Planera din tid

I dag jobbar vi alla hela tiden. Vi är alltid tillgängliga, och vi löser problem och uppgifter allteftersom de dyker upp. Jag tycker det är bra, det är så jag vill arbeta, men jag försöker att skydda och prioritera det projekt jag tycker är viktigast. När jag övar stänger jag av mobilen, och skyddar mig så mycket som möjligt från inre störningsmoment.

För att hålla disciplinen under övningspassen är det bra om du planerar din tid noga. Den tid som är avsatt till övning skall stå helt i särklass mot all annan tid. Planera andra aktiviteter som du måste göra så att de inträffar under din paus, eller planera din övning utifrån de avtalade tider som redan står i din kalender.

Det är mycket du skall hinna med i övningen; uppvärmning, teknik, stycken och biinstrument. Förmodligen hinner du inte med allt varje dag, så din planering bör innefatta hela veckor. Hur mycket du hinner med varje dag märker du, och genom god återkoppling kan du hela tiden utveckla din plan för att bli så effektiv och givande som möjligt.

Effektiv paus

Det är fel att tänka på sin paus som dödtid. Med en bra planering så kan du använda tiden bra ändå. Det finns massor med meningsfull sysselsättning som i alla fall måste bli gjorda; studier, företagande, bokningar, kunder och allt möjligt annat som står på våra att-göra-listor. Det är heller inte fel att hinna med att sköta sin fysik, sitt sociala umgänge, och att städa sin lägenhet emellanåt.

Så tänk istället på din paus som något effektivt. Något som avlastar ditt sinne när du verkligen övar. Allt det som tränger sig på, alla tankar som stör vår koncentration, kan skrivas ner på en lista och bordläggas till dess att övningspasset är över. Övningspasset kan bli ett slags paus från mobiler och mailkonton, på samma sätt som pausen är en vila från instrumentet och musiken.

Lustigt nog måste jag säga att jag trivs. Det är inte så illa som tåghaveriet mellan Stockholm och Södertälje sägs ha varit. Här fungerar AC:n och det bryggs kaffe hela tiden. Informationen har varit helt okay också, vi har trevlig personal som gör allt de kan. Så jag sitter här, det är lugnt och bekvämt, och skriver i godan ro.

Egentligen hade jag tänkt mig att öva såhär dags, och springa ärenden på stan. Men jag har ju inget livsavgörande på agendan idag, så jag tar det hela med ro. Om inte annat så har jag äntligen lite tid att skriva inlägg till bloggen. Så du som vill läsa mer om övning, håll ut. Mer är på väg.