Detalj av ventilbasunen

För inte ens två veckor sedan fick jag hem en alldeles ny ventilbasun. Ikväll kommer det första tillfället att få höra den. Dragonmusikkåren spelar en marschkonsert på Musikaliska, Nybrokajen 11, klockan 19:00. Vi använder oss mycket av gamla klassiska kornetter och basuner. Kom gärna dit!

Det är roligt att skriva om ventilbasuner, för jag får så många läsare då. Att jag brinner för den svenska instrumenttraditionen vet vi ju alla sedan tidigare. Men jag tror inte att jag är ensam om det, många läser mina inlägg om gamla instrument. Ändå är det inte är farligt många som skriver om samma sak. Det leder till att jag har rätt bra träffbild i Google på sökordet “ventilbasun” just nu.

Att spela in ett nytt instrument

Under några dagar var jag väldigt nöjd med basunen, den var suverän. Men så kom några dagar med tvivel. Jag tyckte inte att den inte stämde som den borde, att den över lag var på tok för låg. Men läget har verkligen stabiliserat sig under den senaste veckan. Basunen klingar helt rätt, och den stämmer som ingen annan basun jag spelat på. Dessutom är den tät i ventilerna, och den känns liksom fräsch. Jag antar att jag blir mer och mer inspelad på den, men jag kan egentligen inte sånt där, för jag är inte så van att spela helt nya instrument. Ibland känns den fortfarande lite rå, lite styv och den överraskar mig titt som tätt. Egentligen så är det väl för tidigt att sätta sig till konsert med ett såhär pass nytt instrument, men när alternativet är att spela på min gamla ventilbasun så är det här förmodligen bättre ändå.

Klangen har jag varit nöjd med hela tiden. Den låter precis som den ska. Den senaste veckan har jag funderat en hel del över hur munstycket borde vara beskaffat. Om det skall låta ventilbasun underlättar det att använda ett ventilbasunmunstycke, men det är svårt att få tag i ett bra sådant. Jag har ett sedan tidigare, men det verkar inte vara helt bra för det här instrumentet, så just nu spelar jag på ett Marcinkiewicz modell 10.

Nya generationer, nya instrument

Det är väldigt roligt att höra vilket intresse det här instrumentet har väckt på sina håll och kanter. Duktiga musiker som har spelat ventilbasun hela sina liv frågar hur det går, vissa verkar läsa bloggen, och de håller sig informerade. Den här ventilbasunen verkar beröra. Många frågar om den har svenska grepp? Låter den rätt? Blev den bra? Ibland anar man att någon tycker att man gjort lite fel: kunde du inte ha hittat en riktigt bra gammal basun istället?

De här frågorna kanske visar att det finns en liten marknad för nytillverkade kornetter och ventilbasuner? Kanske ska vi som håller på med det här sluta att nöja oss med de gamla trötta instrument som tidigare generationer har lämnat till oss? Hur ska vi kunna överträffa våra idoler om vi bara använder de instrument som överlevt? För tro mig, det är inte de bästa lurarna som har legat oanvända. De bästa instrumenten är mer eller mindre utnötta idag. Vi behöver nya basuner, nya kornetter, och vi behöver de här instrumenten för att de är en del av vårt musikarv.

Jag använder bastrumpet varje gång jag spelar uppsuttet, alltså på hästryggen, men jag tänker oftast inte på det som en bastrumpet, utan snarare som en slags ventilbasun eller en trombon med knappar. Det skulle kunna vara möjligt att använda tromboner uppsuttet också, The Mounted Band of the Blues and Royals i Storbritannien gör så, men det skulle innebära att man rider med fottyglar. Det är en rätt stor omställning för både ryttare och häst. Nej, bättre då att fortsätta använda bastrumpeter.

Nya bastrumpeter

Bastrumpeterna vi har haft på Dragonmusikkåren sedan jag började där är rätt illa medfarna. De har helt enkelt bankats till av hårt bruk under bortåt ett decennium. Så de mår helt enkelt inget vidare. Den bästa är konstant för låg, men stämmer invärtes. Den sämsta är konstant för hög och stämmer inte alls.

Nu är det äntligen dags att skaffa nya bastrumpeter, och vi har vänt oss till Stockholms brassinstrumentmakare. Lars Gerdt har gjort några erkänt suveräna bastrumpeter, och det faktum att han finns så nära gör det möjligt att samarbeta kring vissa designfrågor. För oss är det till exempel viktigt att instrumentet har sin balans så centrerat som möjligt då vi bara har möjlighet att hålla det med ena handen. Och hos Lars får man som man vill. Det är faktiskt otroligt lyxigt att få mönstersy sitt instrument på det här sättet. Och om bastrumpeterna sedan blir lika bra som de vi har provat såhär långt då kommer det att bli så otroligt mycket enklare att spela bastrumpet till häst framöver.

När min Gerdt-tillverkade ventilbasun levererades kom jag verkligen igång med att öva ventilinstrument. Tidigare har jag övat väldigt resultatinriktat, och försökt att lära mig just det stycke som skall framföras. Nu har jag äntligen börjat öva som jag övar på trombonen: med en helhetssyn och en vilja att driva tekniken framåt. Och det beror helt på att jag för första gången har ett ventilinstrument som låter bra och som jag står ut med att öva på. Ventilbasunen har på kort tid fått mig att bli en mycket bättre brassmusiker, och det skall bli väldigt intressant att se vad som händer när vi får bastrumpeter som håller en riktigt hög standard.

Bastrumpetens många roller

Vi använder inte bastrumpeter riktigt så som de används på Operan eller i den klassiska musiken. För det första har vi en hel skog. På senare tid har vi till och med ersatt våra althorn med bastrumpeter i ess. Om man bortser från att de används som horn och tenorer så har vi i  den ridande musikkåren alltså inte mindre än fyra bastrumpeter i spel samtidigt. Det är ganska ovanligt, och jag tror att man får leta upp ett “Drum and Bugle”-band någonstans ute i världen för att hitta något liknande.

Jag vet att många tror att det blir ganska grällt med fyra bastrumpeter, men jag kan faktiskt meddela att det fungerar bättre än man skulle kunna tro. För det första har vi ju två eller tre olika roller. Dels som horn, istället för alt- och tenorhorn, med en huvuduppgift att spela efterslag och utgöra orkesterns hjärta och ryggrad tillsammans med tuborna. Dels som tenormelodi, med inriktning att spela obligatstämman. Och slutligen agerar vi trombonsektion emellanåt, och försöker leverera den sammanbindande klangen i mellanregistret.

Det är tre olika sätt att spela, tre olika masker och roller som man får växla emellan. Och just rollen som bastrumpet får vi sällan spela, den grälla ton som många associerar med bastrumpeten. Det är helt enkelt sällan som vi får vara den lägsta trumpeten i ett fanfarensemble. Det borde faktiskt ges tillfälle till det oftare.

En tradition med massor av problem

Det finns dock en väldig massa problem med de gamla instrumenten. För det första börjar de allra flesta gamla basunerna att bli alldeles utnötta. Ventilerna håller inte tätt, och mekaniken skramlar. Till och med på de bästa av dagar är det som att köra en veteranbil, ungefär samma sak som ett modernt instrument, fast sämre och lite charmigt.

Sen finns det faktiskt saker man kan förbättra på de gamla basunerna. Intonationen är ju inte lika på två basuner, och de har väldigt individuell klang också. Det är kort sagt lite lotteri vilken slags basun man råkar få tag i.

Jag har en basun som är byggd 1933, en Ahlberg och Ohlsson. Den är mycket bra, väldigt trevlig i sin ton, men inte helt pigg längre. Jag vill vara helt säker på att mitt instrument skall fungera många år framöver, och för att bli säker på det låter jag nu bygga ett helt nytt instrument.

Jag har beställt ett instrument av Lars Gerdt som i allt väsentligt är en alldeles ny ventilbasun. Den bygger på äldre instrument, men den är absolut ingen kopia. Det som byggs nu är ett modernt instrument, och jag hoppas att den skall bli både lättspelad och lättintonerad till skillnad från de allra flesta av originalinstrumenten. I och med detta tror jag mig få en basun som är byggd med väldigt stor hantverksskicklighet, och med riktigt hög kvalitet.

Leveransen närmar sig nu och jag ser verkligen fram emot den inspiration som ett bra instrument skänker.

Inga svenska grepp

Jag har också bett om att få en basun med en normallång tredje ventil. En tredjeventil som sänker instrumentet en liten ters, och inte en stor. Det beror inte på att jag tycker att det är särskilt svårt att spela med en lång tredjeventil, utan det är helt enkelt så att instrumentet blir mer användbart med gaffelgrepp. För skojs skull kommer det att byggas en förlängningsbygel för den tredje ventilen, så att man likväl kan spela med ”svenska” grepp om och när man känner för det. Det finns ju faktiskt stycken som når det låga esset, och det vore väldigt tråkigt att gå miste om ett enda av dem.

Lite synd faktiskt, jag tyckte att det inlägget om utantillmusik var riktigt bra, det skulle jag ha fortsatt med. Och på sätt och vis så har jag det. Jag har ägnat mig en hel del åt det här med utantillspelet och jag har vid det här laget ett och annat att tillägga till det senaste, men det ska vi ta i sinom tid.

Så vad är jobbet numera då? Jo, jag är vid Dragonmusikkåren, och där blir jag kvar  så långt framåt som jag kan se just nu. Jag trivs som fisken i handsken och ser fram emot den utveckling jag tror att Dragonmusikkåren kan komma att göra de närmaste åren. Där finns en potential och mycket att utveckla. En perfekt situation som jag gärna vill delta i.

Bolaget går också bra. Vi gjorde ett rekordår 2011, med många fantastiskt trevliga spelningar. Vi har dessutom hjälpt andra organisationer med lite administration och arrangemang och på det hela taget haft alldeles vansinnigt mycket att göra. Det har gett oss lite klirr i kassan, och nu håller vi på att utveckla oss här. I dagarna fick Elisabet en alldeles ny digitalorgel levererad, och inom kort hoppas jag få en nybyggd ventilbasun.

Så vi rör oss sakta framåt. Nya instrument brukar innebära ny inspiration. Vi har sått ett frö den här vintern och det skall bli vansinnigt spännande att få se vad som spirar fram.

Biinstrument är ett ämne som ofta leder till diskussioner. Vissa tycker att man förstör för sig själv om man lägger tid och kraft på något annat än sitt huvudinstrument. Samtidigt finns det faktiskt en uppsättning instrument som används titt som tätt i professionella sammanhang, men inte så ofta att någon skulle kunna bygga en karriär på att ha dem som huvudinstrument.

Den största hjälpen för att spela biinstrument är att gilla det. Om man är avogt inställd så kommer biinstrumentövning att vara ett gissel, men har man en nyfiken läggning så är det bara att ge sig hän och upptäcka nya instrument och nya klanger.

Se sambanden

En av hemligheterna för att komma igång med biinstrumentspelet är att se sambanden tillbaks till huvudinstrumentet. Till exempel så är det ju så att man med tre ventiler har sju spelbara kombinationer (för det mesta, det finns system när man har åtta). Det motsvarar de sju lägena på ett drag. Om man vet i sitt muskelminne att läge fyra motsvaras av ventilerna 1 och 2 så minskar man genast övningstiden på alla biinstrument med ventiler. Om man spelar f-stämd bastrombon så finns det ett samband notmässigt med hur en Ess-stämd alttrombon noteras, och därmed får man hjälp att hitta lägen.

Kvotera ditt övande

Lite beroende på var i din utveckling du befinner dig ska du akta dig för att öva för många instrument. Det är alltid på ditt huvudinstrument du behöver öva mest för att bygga upp och bibehålla ditt klangideal. Men jag tror faktiskt att det är bra att spela många instrument; särskilt i unga år, för att lära sig så mycket som möjligt om musik. Fast i just det skede då du börjar satsa på ett visst instrument är det nödvändigt att verkligen koncentrera sig.

Naturligtvis ska du alltid värma upp på ditt huvudinstrument. Se till så att du är igång för dagen innan du plockar fram din alttrombon eller vad det vara månde.

Till syvende och sist är det naturligtvis så att man övar på det man ska spela. Är det dags att spela Mozarts Requiem i den häftigaste versionen så ska du öva alttrombon. Rätt mycket alttrombon.

För att behålla rötterna en aning i denna jord spelar jag ventilbasun. Jag vet att många helt enkelt inte förstår; varför spelar man på ett instrument som inte låter lika bra som exempelvis trombonen? Varför spelar man på gamla slitna grejer, som knappt fungerar längre?

Ventilbasunen ansågs som en vidareutveckling av trombonen. Under 1800-talets första hälft uppfanns ventilen, som gjorde det möjligt att förändra tonhöjden på brassinstrument. Just ventilbasunen skulle visa sig vara en återvändsgränd, för idag spelar alla med drag, men utvecklingen av mässingsfamiljen blev möjlig just i och med att vi fick ett ventilsystem.

I vanliga fall lever jag efter devisen att ingen utveckling kan gå bakåt. Jag tycker att det finns undantag, till exempel när det gäller att spela gammal musik på tidstrogna instrument. Dagens instrument är på alla fronter överlägsna äldre tiders instrument, förutom när man skall spela äldre tiders musik. Vi militärmusiker, eller blåsare över huvud taget, har mycket att lära av utövare av så kallad tidig musik. Med tidig talar man då om medeltid, renässans och barock, men kanske borde vi försöka att återuppväcka betydligt senare historia också?

Jag har lyssnat till föreläsningar kring just detta, och en av de viktigaste övningsaspekterna när det gäller att spela tidig musik är att man övar på originalinstrument. Den stora fördelen är att då kan man liksom fråga en barockviolin vad den tycker om att göra. Det kan i mycket vara en väg till att förstå äldre tiders frasering och uttryck.