En man utan fiender är en man utan personlighet.
Publilius Syrus (85 f.Kr-43 f.Kr)
Igår kom beskedet om våra placeringar inom försvarsmusiken. Vi gläder oss storligen åt att fyra av de fem musiker som nu återgår till arbetet har fått sina valda tjänster. Ledningen verkar ha bitit i det sura äpplet och gjort sitt första rätt på flera månader. Men de lät känna igen sig rätt snart ändå: trots att trombontjänsten är vakant blev jag erbjuden en tjänst som notbibliotekarie.
Man försöker alltså att placera mig i service-sektorn, så långt bort från den spelande musikkåren som möjligt. Man lindar dessutom in förslaget i framhållande av mina meriter inom data. Smickrande, på många sätt. För tydligen gör jag något alldeles rätt i alla fall. Om man är den som utpekas som huvudproblemet av den part som har gjort fel finns ju risken att man faktiskt är den i sammanhanget som har gjort mest rätt.
Så jag tycker det är lite hedrande att bli utpekad på det här viset. Det betyder förmodligen att arbetsgivaren ser mig som särskilt jobbig. Kanske som en särskild påminnelse om hur illa det kan gå om man inte följer LAS?
Nu är jag anställd från och med idag, så mycket verkar klart, men eftersom placeringen inte är klar så sitter jag hemma och dricker gott kaffe. I väntan på en jurist som kan uttala sig tidigast på tisdag är det nog bäst att jag sätter på en kanna till…
Jag har skrivit mer om det här.
