Öva med motivation

Vi har nu börjat få ihop en liten serie om att öva. Jag hoppas du har läst de tidigare artiklarna.

I det här inlägget skall vi tala lite om motivation, för det är något av det allra viktigaste när det gäller att få till en kvalitativ övning. Att öva utan motivation är ren tortyr, och helt klart gör man färre framsteg på det viset. Därför är det viktigt att kunna motivera sig själv till att öva.

Jag har ibland haft den inställningen att man inte bör öva om man inte är motiverad. Det är naturligtvis helt fel. Om du sätter igång att öva kommer du att motivera dig själv genom de framsteg du gör.

Bryt den negativa spiralen

Vissa saker dödar motivationen. Om du är förkyld, stressad eller upptagen med annat så är det svårt att ta sig tiden att stå och flumma med sitt instrument under flera timmar. Ibland kan motivationsdödaren ligga ännu djupare; ”jag övar och övar men ingen lyssnar…”

Ett sådant tänkande leder gärna till att man övar mindre och mindre, och resultaten när man väl övar är sämre än de borde vara. Det är lätt att halka dit, och man måste göra allt man kan för att bryta den nedåtgående spiralen. Det största hotet med att inte öva är att man tappar musklernas finmotorik, man förlorar uthållighet och teknik.

Räddningen när man halkat riktigt långt ner är att man inte behöver öva alltför mycket för att komma igång igen. Man skall bara ta hand om sig själv med långa toner, lätta passager och musik som man tycker är lätt och som man tycker om. Och man kommer snabbt att få resultat.

Svårigheten är ju främst att hålla motivationen igång varje dag. Hela tiden måste man ta sig i kragen och motivera sig. Börjar man känna att det är för tråkigt att öva kan ett välplanerat uppehåll rädda situationen. Men se då till så att du utnyttjar uppehållet till ordentlig semester, eller något annat meningsfullt. Om du bara drönar tycker du bara att det är tråkigare.

Vardagsövning

Ett bra sätt att förhålla sig till vardagsövningen är att skapa en rutin kring den. Min räddning har varit schemaläggning. I och med rutinen är jag förberedd på att öva när det är dags. Jag har mina övningar stående på notstället när jag börjar, och jag slår av allting som kan stjäla min koncentration.

Jag tycker i grund och botten att det är väldigt kul att öva, så jag har ganska enkelt att motivera mig. Den största boven för mig brukar vara tidsbrist. Det är svårt att hålla ett välbalanserat övningsprogram igång om man är splittrad rent tidsmässigt. Gör allt du kan för att öva med kvalitet varje gång du lyfter basunen.

Den positiva spiralen

Det är roligt när man hamnar i en uppåtgående spiral med sitt övande. Man övar, och får resultat. Det är självmotiverande. Med risk för att låta pessimistisk så är problemet med den uppåtgående spiralen att hålla den, för när man så att säga ligger i paritet med sin övning så är trappstegen uppåt ohyggligt små, steget är nära mellan att känna att det går framåt till att undra varför man inte går mer framåt än man gör.

Ändå är det just det här vi kan påverka. Vi kan mäta våra framsteg på olika sätt, vissa skriver övningsdagböcker, vissa mäter sina framsteg på att-göra-listan, och åter andra planerar sin övning långt in i framtiden för att ha en mätbar skala och se till att man håller sig i en positiv spiral. Hur gör du?

Flow i övandet

Den optimala övningen sker i flow. Ett sinnestillstånd när man känner att man uppnår mätbara resultat, att man presterar i nivå med sin kapacitet. Jag brukar beskriva det som att det är nära mellan hjärtat och instrumentet, man tänker en fras och så bara spelar man den. Det är otroligt befriande. Man spelar tills man inte orkar längre, och man är otroligt nöjd med sin övning efteråt.

Det är svårt att frammana det optimala övningspasset, jag har i alla fall sällan lyckats. Konsten ligger snarare i att kunna gripa tillfället i flykten. Att hoppa på tåget och lira.