På fackets (första)sida

Det kan vara svårt att redogöra för sin ståndpunkt. Allrahelst när man skall redogöra för sin ståndpunkt några veckor in i framtiden. Därför känns det angeläget att skriva några ord om det som står i det senaste numret av Om Försvarsförbundet. Där förekommer jag och några kollegor på omslaget (Om Försvarsförbundet NR 1 2011).

Den 23 februari intervjuades vi nämligen angående vår tvist med försvarsmakten. Allt står att läsa där, men i stora drag skall sägas att jag och ett antal kollegor inom Försvarsmusiken helt enkelt inte blev uppsagda när vårt kontrakt löpte ut i samband med årsskiftet. Vi gick till facket och ställde några frågor om vad som gällde kring avslutningssamtal, återanställningsrätt och en del annat. Det omedelbara rådet var att vi skulle gå tillbaks till arbetsplatsen efter nyåret och jobba på som vanligt, och så gjorde vi.

Vi fick väldigt bra hjälp, julhelger till trots, och just nu pågår en tvist mellan facket och försvarsmakten om huruvida vi blev uppsagda på rätt sätt eller inte. Den tvisten är pågående och jag kommer inte att skriva mycket mer om den.

Saker och ting skulle komma att utveckla sig mycket fort i ett annat ärende och redan den 11 mars fick vi mycket goda nyheter. Den 11 mars råkar för övrigt vara tryckdatum för Om Försvarsförbundet. Därav detta inlägg.

Den 11 mars fick vi för första gången höra att det var möjligt att vi skulle komma att jobba vidare, med hänvisning till återanställningsrätten. Men först idag känner jag att jag vågar påstå att det hela har gått vägen. Redan på fredag kommer vi att vara återanställda, enligt besked från Försvarsförbundet idag.

Den uppgivenhet jag kände den 23 februari är idag nästan helt borta. Det är med stor lättnad och stor glädje jag går tillbaks till arbetet och till en uppgift som jag brinner för. Jag känner också en stor tacksamhet gentemot mina kära kollegor som har varit ett enormt stöd genom detta, och till fackföreningen som gjort så mycket mer än jag någonsin trodde att man kunde göra.