Idag känner jag på allvar att livet har börjat återvända till min skadade arm. Jag kan röra den alltmer i de övningar jag utför som sjukgymnastik. Fortfarande så värker det i den, mycket och ofta. Men jag kan skriva med rätt hand igen, om än bara med papperet i knät. Och jag skriver bättre och bättre på tangentbordet.
Att öva trombon på allvar är det inte tal om ännu, jag fortsätter som tidigare och nu har jag börjat lägga till några andningsövningar på det dagliga programmet. Det känns som att jag kan börja aktivera en större del av kroppen nu.
Så sakteliga, så sakteliga…
