Det går så sakta!
Idag är det tre veckor sedan jag bröt armen, och jag kan fortfarande inte ens börja spela trombon! Jag rör mig så mycket jag kan, och gör så mycket sjukgymnastik som jag någonsin orkar. Jag vilar och återhämtar mig, och jag övar på med mina flexibilitetsövningar.
Om man skall vara helt ärlig så kan jag börja knuffa runt draget nu. Åtminstone så långt som till det fjärde läget, och jag kan hålla det, om jag håller instrumentet i en låg vinkel mot golvet. Jag kan inte göra någonting kvickt, och försöker jag nå för långt ut på instrumentet så protesterar armen. Det är mycket frustrerande.
Så i sak har jag faktiskt ingen förbättring att rapportera.
Som tur är har jag lånat hem en bastrumpet från jobbet, och på den kan jag ju spela det mesta. Hade man varit eufonist, trumpetare eller något annat slags ventilspelare hade man ju i stort sett varit arbetsför nu. Jag skulle inte klara av jobbet som militärmusiker med tanke på hästtjänst och armpendling, men att jobba med själva spelet skulle vara fullt möjligt.
