Wimark Frilansmusik

Igår spelade vi två stora konserter ute i obygden. Som det skulle visa sig så är vi lite förband inför orgelfestivalen i Bialystok som börjar om några dagar. Vi har skickats ut för att sprida budskapet. Vi fortsätter till Warszawa nu, och kommer att fortsätta sommarens turnéer på svenska västkusten.

Vi har verkligen besökt hjärtat av det gamla Europa. Vi har tagit oss hela vägen till gränsen mot Vitryssland, först med flyg till Gdansk, därefter tåg till Białystok och slutligen med buss till Białowieza. Det känns lite som ett äventyr, men såhär långt har allt gått helt enligt planerna.

Vårt östligaste mål ligger en bit in i Europas äldsta vildmark: Białowiezaskogen. Detta är den allra sista resten av den jätteskog som en gång täckte vår kontinent. Det är ett mäktigt landskap. Den vägen vi kom finns inga berg, så vi fick aldrig någon vidare överblick, men att skogen är stor och gammal råder det ingen tvekan om. Det är en mäktig känsla att ge sig in i de väldiga lövsalarna, även om vi bara haft möjlighet att röra oss i utkanterna av denna enorma vildmark.

Resan har fått gå lite etappvis, för det är långt till närmsta flygplats. Den sista etappen, som vi klarade av i en mycket liten buss gick över klassiska polska vägar, mycket skakiga och dåliga. Inte för att det hindrade vår garvade förare att köra i 120 på landsvägar som hemma hade varit både jämna och begränsade till 70 kilometer.

Såhär långt har vi genomfört två konserter. En i Białowieza, och en i Hajnowka, som ligger i närheten. Elisabet har jobbat riktigt hårt, och jag har fått ta det lite lugnare. Men det är i sin ordning då det ju faktiskt är orgeln som har huvudrollen här. Vi har bjudit på musik av Frigyes Hidas, J. S. Bach, Petr Eben och Carl Michael Bergerheim. Det är lite tung musik så vi har avslutat med Jerusalem av Hubert Parry och en improvisation över Den blomstertid nu kommer. Det hela har tagits emot väl och vi har fått idel uppskattning från publik, och från våra värdar här. Trombonmusik är nog faktiskt inte så vanligt här i utbygderna, men folk är överlag väldigt kunniga om musik.

Det är väldigt trevligt att vara ute och röra på sig såhär, och man får en väldig skjuts i sitt spel av att öva in en solokonsert så här väl. Jag kan nog säga att så bra som jag spelat idag har jag aldrig spelat förut. Och det är en mäktig känsla det också.

Nu bär det av på allvar! Efter vårens förberedelser spelar Elisabet och jag årets sommarprogram fullt ut. I helgen spelar vi två konserter i Polen, och i vecka 29 gör vi tre konserter i västsverige. Delfinal blir lördag den 23, med en konsert i Göteborgs domkyrka klockan 12:00. Kom och lyssna, det här är riktigt bra musik!

På programmet

Årets stora upptäckt för oss är Petr Ebens Två invokationer. Ett fantastiskt spännande verk där orgeln äntligen tar huvudrollen. Eben bestämde sig för att använda trombon just därför att den kan följa orgeln så väl i alla nyanser. Verket som bygger på en populär tjeckisk koral uruppfördes i New Prague (USA) 1988.

Riktigt spännande är också Carl-Michael Bergerheims verk The Speech. Här har komponisten verkligen tagit fasta på trombonens många röster, som framhävs i ett antal recitativ. Inspirationen är hämtad från Ordspråksbokens första kapitel. The Speech är skrivet för just de här konserterna och kommer att uruppföras den 10 juli i Polen.

I år har vi satsat på musik uteslutande i original för trombon och orgel, och med en kyrklig prägel. Det kom att bli ett program med modern musik, den största tonvikten ligger efter 1950. Som en kontrast spelar Elisabet Fantasia och fuga i g-moll av Johann Sebastian Bach.

Välkommen!

Jag hoppas att jag har lyckats väcka din nyfikenhet en aning med detta. Kom och träffa oss i Göteborgs Domkyrka den 23 juli!