Tekniska framsteg gynnar oss musiker. Vi bidrar därför till de tekniska genombrotten genom att föreslå förbättringar för instrumentmakaren. Komponisten sätter nämligen press på oss att leverera svårare och svårare musik. Då behöver vi bättre och bättre instrument.
Emellanåt kommer det tekniska applikationer som verkligen förändrar sättet vi lever våra liv på. Saker som förenklar. För oss musiker är den tekniska utvecklingen varit särskilt viktig på två fronter. Den har, å ena sidan, handlat om att göra bättre och bättre instrument. Å andra sidan har den handlat om att bevara musik i tryck och på fonogram.
Ibland kan man förundras över att ett instrument som trombonen, som har sett ut på ungefär samma sätt i sjuhundra år, fortfarande kan förnyas en aning med ett nytt patent på en kvartventil eller ett nytt sätt att bygga ett klockstycke. Det är helt otroligt att man än idag kan experimentera med nya material, och helt nya tekniska lösningar för att lösa problem som funnits i hundratals år.
En sak som kvarstår är vikten av gott hantverk. Ett välbyggt instrument låter bättre, är enklare att spela på och håller längre. Är hantverket tillräckligt gott kommer tekniska lösningar i andra hand.
Tänk ett ögonblick på Stradivarius, Amati och deras efterföljare. Deras violiner innebar stora tekniska framsteg som i sin tur ledde till skickligare musiker, svårare musik och – ironiskt nog – förbättrade instrument. Men de tillverkade instrument av den yttersta kvalitet. Violinen skulle komma att få längre hals, ökat strängtryck och helt nya stråkar efter att de stora mästarna förfärdigat själva corpus . Men hantverket lever också vidare.
Denna cirkel; ny musik – bättre musiker – bättre instrument – ny musik, och så vidare, är en av de stora drivkrafterna i musikhistorien. Pianot genomgick denna utveckling under romantiken. Den industriella revolutionen innebar tekniska framsteg som gjorde det möjligt att tillverka instrument med större strängtryck, starkare dynamik och känsligare anslag. Det gjorde det möjligt för tonsättaren att använda fler och större uttrycksmedel, vilket i sin tur ledde till att musiker tvingades utöka sin spelteknik, och detta ledde till att instrumenten behövde utvecklas ytterligare.
Det stora genombrottet för brassmusiker var tillkomsten av ventiler. Det skedde kring mitten av artonhundratalet. Ventiler gjorde det möjligt att spela kromatiskt på en uppsjö av nya mässingsinstrument; kornetter, trumpeter, tenorhorn, bastubor. Allt kom nästan samtidigt. Trombonen höll på att konkurreras ut av ventilbasunerna som enkelt kunde spelade svåra passager som dåtidens komponister ville höra. Rossinis operor är ett bra exempel. Av någon anledning skulle ventilbasunen visa sig vara en återvändsgränd, men övriga brassfamiljen har utvecklats just därför att ventilerna kom i bruk.
Utvecklingen av ventiler fortsätter än idag. Det dräller av innovationer på det området. Instrumentmakarna tävlar om att hitta den bästa lösningen på en ventil som inte ändrar klangen, inte hörs när den används och som inte förändrar lufttrycket. Det är fortfarande spännande att vara teknikintresserad trombonist.
Men hur man än vrider på det här med teknisk utveckling återkommer jag hela tiden till samma sak, det är hantverket som verkligen räknas. Min trombon skall vara välgjord, hålla länge och låta bra. Då blir jag nöjd.
