Att vara musiker kan vara väldigt knepigt emellanåt. Man är ansvarig inför många människor, inte minst inför sig själv. Varje gång man lyfter ett instrument vill man att det skall vara det bästa man någonsin spelat. Det är krävande, och det är lätt att man är för noga, och gör för mycket.
På den praktiska sidan är det också lite speciellt. Att ha musiken som yrke är inte detsamma som att ha den till hobby. Det att försöka leva av musik är en kamp, och alla som någonsin provat på det vet att det är svårt att hitta formerna. Att man kan spela är ju liksom en grundförutsättning, så det är bra om man lyckas balansera sitt liv så att man kan öva, men det är annat som skall fungera också. Till exempel måste man i någon mån vara egen företagare.
Jag har den goda turen att få ha en anställning som musiker. Jag går till jobbet och har en månadslön, det är väldigt lyxigt. Å andra sidan är jag företagare på min fritid. Jag sköter bokföring, anställningar, papper. Det känns ibland som att jag inte har någon fritid. För att hitta balans intalar jag mig själv att det är en fritidssyssla att öva. Och det har fungerat bra.
Det där med balans är liksom nyckeln till allt som har med musik att göra. De flesta kan inte vara helt världsfrånvända, även om det egentligen är det som krävs för att på allvar kunna spela ett instrument. Man måste kompromissa mellan musikens fantastiska värld och vardagens alla sysslor.
Min lösning är att se musiken som ett hantverk. Det är väldigt sällan jag får spela under lysande förutsättningar. Istället så försöker jag hitta utmaningen i att spela så bra som situationen någonsin tillåter. Och det viktigaste av allt; jag försöker glädjas åt det resultat jag uppnår.
Och därför är det också så enastående skönt att ha vår lilla rörelse vid sidan av mitt fasta jobb. När jag arbetar för vårt lilla handelsbolag kan jag själv styra så mycket mer. Jag kan påverka fler av de yttre faktorerna. Jag vet att jag har en kund som bryr sig väldigt mycket om det klingande resultatet. Och det är lättare att se ett resultat. Det är väldigt befriande.
